Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

 

                                                                                                                      

 

 

                                                                                                                                                                                                                OBS. Detta webhotell stängs snart ner, men jag håller på med en

                                                  ny sida på adressen  http://www.malabyar.imala.se/

 

                                      JUDIT RENSTRÖM

                                      MALÅ

 

Jag är född i Malå-Vännäs 1917 . Mina föräldrar hette Hilma och Alfred Lindahl . Vi

bodde i västligaste gården i byn. Vi var tre syskon men första barnet som mina

föräldrar fick, en pojke, dog som liten, så det var bara jag och min syster . Mamma dog

redan 1920, och då var min syster bara ett år . Mamma var gravid igen och insjuknade i

"spanskan" . Det blev dubbelsidig lunginflammation och på den tiden var det förstås

allvarligt. När hon dessutom var gravid och fatt tre barn i tätt följd tidigare var det

förstås ännu allvarligare . Så hon klarade hon inte av det. En moster till mig dog på

samma sätt .

I Malå-Vännäs var det nog inte så många som var sjuka i "spanskan", men på andra

ställen t ex i Arvidsjaur lär det ha varit väldigt många . Farmor berättade att nasare,

som kom därifrån, talade om att hela familjer dog ut .

Efter mammas död blev det farmor, hon hette Kajsa Greta, som tog hand om oss, hon

ville inte att vi skulle behöva komma till andra . Farmor levde länge, hon blev närmare

hundra år . Farfar, som hette Erik Anton Lindahl, var död redan när jag föddes .

Det var farfars som börjat på odla upp stället där vi bodde . Det hörde till Brännäs, och

det fanns en gård till, där en bror till farmor och hans familj bodde . Det kallades Gustaf

Ers, men dom hette Brännström .

Huset som vi bodde i hade farfar satt upp . Den första tiden bodde dom hos en syster

till farmor som hette Sofia. Men när dom fatt upp väggarna så flyttade dom in trots att

det inte fanns några fönster utan öppningarna spikades för provisoriskt . Och så

småningom blev huset klart . Det var stort kök och en kammare . I köket fanns bl a ett

snickarsäte. Jag och min syster vi brukade ligga på hyllan under sätet när vi var små . I

kammaren var det bara nakna timmerväggar . Jag kommer ihåg att jag brukade hjälpa

farmor att skura golvet . Hon använde sand och en borste som hon satte under foten .

Och sen sköljde hon med vatten som fick rinna ut genom ett hål i väggen .

Farmors syster Sofia hade bott litet söder om vårt hus . När jag var liten brukade

farmor ibland följa med oss till stället där hon bott . Det kallades "Berg-kälingtomta" .

Det fanns inga hus kvar . Jag tror att hon hade flyttat till Garda sen, där något av

barnen gift sig. Och jag minns att dom brukade komma därifrån och slå åkergärdan i

Malå-Vännäs när jag var liten .

Den första lagården, som farfars byggt minns jag till, det var nävertak på den . Men den

revs och det byggdes en ny senare .

Men farmor var ju gammal och jag och min syster bara barn . Och pappa måste ju vara

borta i arbete_ Det blev för tungsamt för farmor att sköta lagården, så korna måste

säljas . Men grannarna hade ju kor så vi fick tag på mjölk där . Vatten tog vi från en

brunn, men det var vanligt att i mars då sinade den och så var det att tina snö .

Någon elström fanns inte medan jag bodde kvar i Malå-Vännäs, utan det var

fotogenlampor och så karbidlampor under kriget . Under kriget var det också order att

man skulle mörklägga . Och folk var rädda för kriget . Det pratades mycket om

spökflygare .

Skoltiden gick man antingen höst- eller vårtermin . Den andra hölls i Brännäs .

Höstterminen började den 15 september och varade till den 1 februari . Vårterminen

från februari till den 3 eller 4 juni . Så egentligen gick jag inte mer än drygt tre år i

skolan. Och pappa hade ansökt hos skolrådet så att jag fick gå sista terminen i

Brännäs, så jag gick ut där, och slapp den sista terminen i Malå-Vännäs .

Men skoltiden är inget jag minns med glädje . Alla de andra hade ju en mamma utom

jag. Dom pratade om sina mammor, och då kände jag verkligen att jag saknade henne .

Och på den tiden var lärarinnorna ofta orättvisa mot barn som kanske hade annorlunda

hemförhållanden .

Konfirmationstiden däremot kommer jag ihåg som trevlig . Vi hade prosten Dahlström,

och han var bra . Jag och en flicka från Holmsjö var inackorderade hos min morfar och

mormor. Morfar hette Olle Lundgren och dom bodde där guldsmedsaffären är nu . Vi

läste en månad på hösten och en på våren.

Men en sak var jag inte glad över när det gällde konfirmationen . Det var ju så att man

brukade ha vit klänning när man konfirmerades. Men farmor hon var ju gammal och

för henne var högtidsklädsel svart . Så hon talade med en kvinna i Malå-Vännäs, Eva

Norman, att ändra en svart klänning som fanns kvar efter mamma . Så jag var den enda

som hade svart, och det var inte roligt i den åldern att inte vara klädd som de andra .

Jag var glad att det aldrig togs något gruppfoto!

Pappa brukade köra i skogen och ofta var det långt hemifrån ; i Sorsele bland annat .

Och dåliga tider var det . Fem kronor för sig och hästen kunde han ha . På somrarna

brukade han vara med i Vindelälvsflottningen . Då flottade dom ända ner till Umeå . Det

var förresten på så sätt han träffat mamma . Hon tjänade piga där nere .

Det fanns en myrodling nedanför gårdsstället där vi bodde . Där hade pappa börjat sätta

upp ett nytt hus . Kanske hade dom tänkt flytta dit, men så dog ju mamma och då blev

allt annorlunda. Vintervägen till Holmsjö gick förbi den myrodlingen, men

sommarvägen gick förbi vid gårdsstället .

Eftersom mamma var död blev jag kvar hemma tills jag var 25 år . Då gifte jag mig och

flyttade till Fårträsk . Farmor var på ålderdomshemmet då . Pappa sålde huset där vi

bott till en som hette Vestermark när han blev ensam och hyrde en lägenhet i stället .

Och nu används huset bara som fritidshus av den som nu äger det .

Hos närmaste grannen, Gustaf Ers, är det också obebott numera . Ingen av

Brännströms barn blev kvar där . Den siste av dom som bodde där var en som kallades

"till-Gustav" . Det stället köptes av en som hette Holmgren, och var kusin till pappa .

Men det blev inte länge som någon bodde där .

Ja, nog har det varit både ljusa och mörka bitar i livet . Men jag måste säga att det var

faktiskt en lycka att flytta hit till Mala- För jag hade spjärnat emot . 1 två år bodde jag

kvar i Fårträsk sedan maken dött . Men en dag var det som om jag vaknade upp . Jag

frågade jag mig själv varför jag skulle vara kvar där ensam . Och sen gick det fort, när

jag väl bestämt mig . Jag fick tag på den här lägenheten, där jag trivs så bra. Mycket

aktiviteter finns det om man vill delta, och många människor att besöka . Så jag kunde

inte ha det bättre .

 

" Denna Berättelse är hämtad ur Malå-Vännäs Intresseförenings Byabok, och från hemsidan jag gjort på

www.malavannas.zoomin.se "

 

.

 

     

Webmaster:            

Ulf Bergström                bergstrom.fridhem@gmail.com