Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

 

                                                                                                                      

 

 

                                                                                                                                                                                                                OBS. Detta webhotell stängs snart ner, men jag håller på med en

                                                  ny sida på adressen  http://www.malabyar.imala.se/

 

        BERTIL CEDERLUND MALÅ-VÄNNÄS BERÄTTAR

 

Jag är född här i Malå-Vännäs 1925, och var yngst av tio syskon . Pappa hette Frans

Vilhelm Cederlund och mamma Jenny Kristina Norman . Båda kom här ifrån byn . Vi

bodde i den del av Malå-Vännäs som förr kallades Nynäs .

Huset som jag växte upp i finns fortfarande kvar, och det är det äldsta huset här i byn .

Från början stod det längre ned på sluttningen, men blev senare flyttat dit det nu står .

Det var ursprungligen ett timmerhus men det var brädfodrat när jag var liten, och sen

på 40-talet gjordes brädfodringen om och fönsterna byttes ut . Vatten och avlopp fanns förstås inte när jag var barn, utan det blev indraget senare . Där bor ingen permnent numera, utan det är fritidshus .

Min farmor, som hette Anna Lovisa, levde fortfarande när jag var barn . Hon dog de 14

augusti 1930, då var hon i sitt nittiotredje år . Hon var en storvuxen kvinna, ett en och

en halv meters måttband räckte inte runt hennes midja .

Farfar, som hette Johan, hade dött långt tidigare . Han körde ihjäl sig här uppe i byn,

när han skulle motionera en unghäst. Tömmarna hade han lindat runt handen . När

hästen blev skrämd av en tunna, som skramlade, rycktes farfar omkull . Han släpades

med och huvudet krossades mot en vass sten . Det här hände den 4 juli 1904, och han

var 67 eller 68 år då. .

Malå-Vännäs indelades förr i fyra områden som hade olika namn . Västligaste delen

kallades Brännäs, sen kom Högåker, så blev det Nynäs och sist Vännäs . Det fanns

ungefär 12 hushåll här i byn när jag var barn . Då var det också stora familjer i många

av husen .

Post och telefonväxel fanns i min barndom . Det var Nyströms som skötte om båda

delarna_ Elström kom i början av 1930-talet- troligen 1931 . Vägen förbi här, från Malå

till Sorselevägen, hade byggts långt tidigare, runt 1895 någon gång .

Första bilen ägdes av en som hette Brännström . Han hade affär också . Det var nog

1928 eller 1929 han kom hit . Sen skaffade Arvid Nyström bil i början av 1930-talet .

Han började med trafik . Först med personbil, men den sålde han och köpte lastbil i

stället.

Brännströms affär gick i konkurs och då köptes den upp av Bergströms i Malå. Den

affären brann den 9 april 1946 . En ny affärslokal byggdes upp, och det huset finns ju

kvar . Men det dröjde inte så länge förrän Konsum övertog den. Årsskiftet 1963-64

upphörde Konsum med sin affär . Sen har det inte funnits någon .

Det har funnits sågverk i byn också under olika perioder . Det äldsta som var före min

tid låg ett par kilometer öster om byn och det drevs med vattenkraft . Sen var det under

en tid en såg som låg ungefär där Nyströms verkstad ligger nu . Det var Normans som

drev den . Och efter det hade Arvid Nyström också såg ett tag.

Jag gick skola här i byn. Det var sex år på den tiden, med inskrivning vartannat år . Så

vi var tre klasser med en lärarinna . Lärarinnan hette Beda Johansson. Hon var

nyexaminerad när hon kom hit och född i Kalix. Hon gifte sig senare med en

telefonarbetare i Malå som hette Lindell . Hon var nog bra som lärarinna men lite

hetlevrad, och vi fick lära oss att sitta stilla och vara tysta i alla fall . Hon hade en kusin

som hette Nanny Johansson, som blev gift i Svedjan .

Så småningom lades skolan ned här, och barnen fick åka skolskjuts till Släppträsk

några år, innan det blev Mala i stället . Skolhuset är numera rivet och borttransporterat.

Mina föräldrar hade jordbruk förstås . Det brukade vara tre-fyra kor, en häst, någon

kalv och några får . Korna släpptes ut i skogen och fick gå för sig själva över dagen .

Dom första dagarna brukade man följa med, men sen brukade det gå bra . En del av

fodret för vintern fick man slå på myrarna .

Pappa brukade fiska med nät ock mjärde . Att sitta och meta kunde han däremot inte

tänka sig, det skulle han ha skämts för! Det var abborre, sik och mört som fanns i

sjöarna här. Fisken saltades och en del röktes, och var ju ett bra tillskott i hushållet.

Jag arbetade några år i skogen, fram till 1950 . Det varju före motorsågarnas tid, så

det var "svansen" som gällde . Då bodde man fortfarande i skogskojor, men det var

sedan det blivit vanligt med kocklag, så matfrågan var ju löst . Men annars var det ju

primitiva förläggningar .

Nöjeslivet var väl inte så intensivt här närjag växte upp . Men det byggdes ju faktiskt

en dansbana en bit bort efter Brännäsvägen på 1930-talet. Den var förstås bara för

sommarbruk, men det var tak på den i alla fall . Det hölls nog bara några danser under

varje sommar där. Och den användes inte särskilt många år . Det hade också funnits en

dansbana tidigare, men den var redan borta, när jag börjar minnas till . Den hade legat

öster om sjön, mot Fnöskberget.

Det fanns också en skjutbana öster om sjön. En blåbandsförening hade bildadats, på

1930-talet troligen, men den blev inte vidare livaktig, utan dog bort efter en tid . Så

något blomstrande föreningsliv har det inte varit tal om i byn.

Julfirande var inte så storslaget i min barndom . Julgran hade nog dom flesta .

Julklappar berodde mycket på hur god råd man hade i olika familjer .

Bröllop firades vanligen och då var det oftast mycket festligt. Då bjöds i princip hela

byn. Tre av mina syskon hade bröllop här i byn när dom gifte sig .

Nog berättades det en hel del om så kallade övernaturliga saker när man var barn . Det

var mycket om vittra och sådana som sades gå igen . Pappa påstod sig ha mött

vitterkor en gång. Han skulle gå och hämta korna i skogen när han träffade på

grannens kor. När han passerade deras rödbruna kalv såg han att den hade ett snöre

runt halsen . Han tog fast den och strök den över ryggen några gånger . När han en

stund senare närmade sig gården där korna hörde hemma förstod han sammanhanget .

För de korna hade aldrig varit åt det håll han varit . Det var alltså inga vanliga kor han

mött .

En annan men mera påtaglig händelse råkade Kalixtus Eriksson ut för när han skulle

hämta hem sin häst från skogen en gång . Det var ju så att när vårbruket var färdigt så

släpptes hästarna ut fritt i skogen . Där fick dom gå och beta tills det blev slåttanna .

Dom samlades i en stor skock, och det kunde vara tjugotalet hästar . Men den här

gången när Kalixtus skulle ta hem sin häst fick han en ordentlig överraskning . Det

visade sig att hästen var rent ut sagt i fyllan . Någon hade gömt sin jäsning" i skogen,

förmodligen i en myrstack, och hästarna hade upptäckt den och funnit den drickbar .

Han var inte glad när han kom hem till byn, Kalixtus!

I dag är det 13-14 hus som är permanet bebodda i byn . Men i flera bor det bara en

person. Fast det finns ju flera unga familjer med barn också, så det ser väl inte så illa ut

för byn i alla fall även om affären och skolan försvunnit .

 

" Denna Berättelse är hämtad ur Malå-Vännäs Intresseförenings Byabok, och från hemsidan jag gjort på

www.malavannas.zoomin.se "

 

.

 

     

Webmaster:            

Ulf Bergström                bergstrom.fridhem@gmail.com