Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

 

                                                                                                                      

 

 

                                                                                                                                                                                                                OBS. Detta webhotell stängs snart ner, men jag håller på med en

                                                  ny sida på adressen  http://www.malabyar.imala.se/

 

                                                               VIKTORIA NÄSLUND

                                                               GRANVALLEN

 

Här i Granvallen har jag bott sedan jag gifte mig med Frans Näslund. De första året bodde vi "över ett" med svärfars, och sen bodde vi på övervåningen ett år, innan de "satte ifrån" sig stället till oss. Det här huset byggdes på 30-talet.

Stället ägdes tidigare av en som hette Hinrik Granvall. Min svärfar, Vilhelm Näslund, hade köpt stället sedan både Hinrik och hustrun dött medan barnen ännu var små. Några byggnader från den tiden fanns inte kvar när jag flyttade hit. Men den gamla lappvallen, som funnits sen långt tillbaka kan man fortfarande se rester av.

Jag föddes i Holmsjö 1916. Mina föräldrar hette Karl August och Ester Lovisa. Vi bodde på pappas hemställe i västligaste delen av Holmsjö. Vi var 13 syskon i familjen, men alla levde inte till vuxen ålder. Nu är vi fyra som är i livet.

När jag var liten bodde vi i en liten stuga med kök, kammare och farstu. Vi delade stugan med farfar och "mora", som vi kallade pappas styvmor. Farmor hade dött, och farfar var omgift med en kvinna från Stensele som hette Eva. Farfar och "mora" bodde i kammaren och vi i köket. Så inte var det stort utrymme. Jag minns att vi låg i en syskonbädd på golvet i köket när "spanskan" gick. Alla var mer eller mindre sjuka, men ingen dog.

Senare byggdes ett nytt hus, som vi flyttade in i. Och det var ju betydligt större. Det var med övervåning, fast den inreddes först långt senare. Det huset är ju fortfarande bebott.

Farfars bodde kvar i lill-stugan när vi flyttade ut, men då flyttade Efrosyna och Magdalena in i kammaren i stället. De var "gamm-stinten", systrar och döttrar till Anders Persson, som hade haft stället där Ivar Jonsson nu bor. Farfars Till-stuga revs senare, fast först användes den som bagarstuga ett tag.

"Mora" var hembarnmorska och brukade hjälpa till med förlossningar innan det fanns väg och blev vanligt med utbildade barnmorskor. Hon hade förstås ingen utbildning men stor erfarenhet. Farfar han var skomakare.

Farfar och "mora" levde länge. När jag gifte mig dansade han en bit av brudvalsen med mig, och så fick jag en vaxduk i present. Han var nog 85 år då. Men året efter dog han.

Närjag gick skolan hölls den på vinden hos Kalle Israelssons, men senare höll man till på övervåningen hos Rudolf Näslunds, men det huset är rivet. Jag gick sex år men bara halva tiden, för andra delen av skoltiden höll man till i Karolinelund. Den första lärarinnan hette Edit Pettersson, sen kom Hedvig Näslund och så Anna Brännström. Jag hade nog en bra relation åtminstone till Hedvig Näslund, och fick ofta något extra som kakor eller något sånt, närjag gjorde någon tjänst.

Jag och en flicka som hette Tora och sedan blev min svägerska, fick erbjudande att fortsätta och gå någon högre utbildning. Det var Karl Jonsson i Granberg som erbjöd sig att hjälpa oss. Han räknades väl som lite mer förmögen och hans mamma var en

syster till farfar. Men jag fick inte fara för pappa. Jag behövdes hemma ansåg han. Det var ju så på den tiden att man skulle vara hemma och hjälpa till. När man gått ut skolan skulle man ju konfirmeras i Malå. Jag hade svart klänning, för min syster Astrid hade just dött, bara 20 år gammal. Vi var tre som hade svarta klänningar, dom andra hade vita - det var ju det vanliga. Skorna jag hade det var ett par kängor som farfar hade tagit av skaften på.

Ja, inte var det så lätt alla gånger att fa det att räcka till en så stor familj. Ibland när pappa kom hem och hade avslutat skogsarbetet, så var han skyldig. Jag minns en gång han kom hem. Det fanns torrlake, men inte just något mer i matväg. Då var det att börja ta på krita.

Fisk det hade man förstås och det åt vi mycket. Farfar hade gjort en not. Vi brukade få följa med honom och hjälpa till med den. Det tog aldrig slut tyckte vi barn, som blev ganska less ibland. Och fisk fanns det gott om på den tiden. Mycket abborre fick man, som saltades ner så att det blev "vibrunne-abbarn". Då kunde man äta den både grav och koka den. En stående lördagsrätt det var kokt fisk, potatis och kålrötter. Mamma odlade mycket kålrötter och stora blev dom. Så kokta kålrötter det var vanligt att man åt. Vi hade den matordningen att vi åt tre gånger om dagen. På kvällen var det alltid gröt, så var det nog på alla ställen.

Mamma brukade göra lut och såpa. Hon hade gryta vid sjön där hon brukade hålla till med den tillverkningen. Jag minns att farfar han kokade ben. Jag antar att det var lim han tillverkade.

Så småningom blev det ju att började fara ut och tjäna piga. Jag var bland annat i Håptjärnliden. Där hade jag 15 kronor i månaden på vintern och 20 på sommaren. Då hade jag sparat ihop så att jag kunde låna pappa 70 kronor för att han skulle fara och handla, när jag kom hem. Det blev ju aldrig något över att betala tillbaka de där pengarna. Men innan han dog fick jag välja om jag ville ha pengar eller en spegelbyrå, som dom hade. Jag tog förstås byrån. Det var ju mycket roligare att fa en sådan sak som minne, än pengar. Och den byrån har jag fortfarande kvar.

Jag tjänade piga på flera ställen; i Tvärland, i Granberg och hos Frans Gustafssons i Holmsjö. När man var piga var det mycket att sitta och skrubba och karda ull och så var det mycket klädtvätt. Det gick ju åt mycket tråd till allt halvylletyg som skulle vävas. Det skulle vara till skjortor och kalsonger. Och garn till alla sockar, strumpor och vantar som skulle stickas. För utom halvylle vävde man bomullstyger också, och gardiner ibland.

Efrosyna och jag brukade också gå och baka åt folk. Jag kommer ihåg att vi bakade hos Erik Perssons en gång. Vi for tidigt på morgonen och bakade upp en säck mjöl på dagen. Där hade dom bakugnen i ladugården, så där stod hästen också. Vi fick springa ut i porten med brödet, när det var klart. Det blev sena kvällen innan vi var färdiga. Vi skulle fa 50 öre för det dagsverket. Men då sa jag till Efrosyna att vi borde ha en krona i alla fall. Men det skulle hon inte våga begära, hon var ju "gamm-stinta" och försiktig_ Då sa jag att nog skulle jag begära. Ja, vi fick en krona, men nog kan det väl hända att dom tyckte att vi tog till!

Jag brukade hjälpa till med att skura upp hus och ladugårdar också. Hos Selma Anderson hjälpte jag ofta till med sånt. Man tjänade 50 öre eller en krona om dagen.

Sen när jag gift mig brukade jag karda ull åt Karolina i Granberg. Då skaffade jag dit korgarna med färdiga "tyllen", så spann hon själv.

När jag kom hit till Granvallen 1937 fanns det ingen väg hit från Holmsjö, utan det var en spångad stig. Sen gjorde man en så kallad enkronasväg, och långt senare landsväg. Jag minns när vi kom hit och hade varit i Malå och blivit vigda. Vi fick gå från Holmsjö förstås, och innan vi var hemma regnade det för fullt. Jag hade gjort mig fin i håret, men det var förstås spikrakt! Bröllopet hade vi här. Vi dansade på en loge som numera är riven och uppbränd. Och så bjöd vi på kaffe och smörgåsar här inne. Ja, det var roligt. På den tiden kunde det vara ett par bröllop varje sommar och då var det festligt.

Jag kommer ihåg ett par tillfällen när jag var ung och inte rädd för att fara långväga på dans. Den ena gången skulle jag och en annan flicka gå till Adak på dans. Vi skulle gå den genaste vägen över Bergnäs och förbi Avaås. Men vi gick fel och när vi kom fram var det bara en och en halv timme kvar av dansen. Så vi fick verkligen försöka roa oss, för sen var det ju att gå samma väg tillbaka på natten. En annan gång fick jag brev från en flicka i Slagnäs att det skulle bli dans där. Det var på den tiden järnvägen byggdes så det var mycket folk. Jag åkte skidor till Bockträsk där jag låg över och fortsatte sen till Slagnäs på lördagsmorgonen. Och roligt hade jag, det var värt allt besvär.

Det var väl alltid fullt upp för en husmor förr, men sommartid var det ju särskilt mycket som skulle göras. När det var myrslåttern då skulle man ju först göra bort i lagården, laga frukost och ordna matsäck så att slåttaren fick ge sig iväg och börja slå. Och sen fick man komma efter. Ofta var det att ro. Och på kvällen var det ju mat och mjölkning igen. Så nog blev det dryga dagar. Man var ju tvungen att utnyttja vädret också; var det bra så fick man arbeta så mycket man kunde medan det stod sig. Då var det många gånger som man inte hade tid att göra annan mat än en "mjölkbryta". Hade man småbarn som man måste ha med sig var det förstås inte lättare. Då fick man försöka ordna med något som dom kunde sysselsätta sig med när man räfsade.

Ett par somrar slog vi i Granberg. Då var det att ro innerst i sjön och sen gå upp till Granberg. Så det var inte nära till. Någon väg dit fanns inte förrän på 1960-talet, jag tror att det var 1963 den bröts.

Men nu är det länge sen det fanns några djur i lagården. Vi gjorde oss av med dom när det började bli nödvändigt att bygga en ny. Det skulle ju ha blivit alldeles för dyrt att bygga nytt. Men ett tag levererade vi mjölk till mejeriet. Då var det att dra mjölkkrukorna till Holmsjö, där turbilen hämtade. Som mest hade vi fem kor.

Visst har det skett en väldig utveckling under den tid man minns. Och nog har det varit både glädje och sorg. Men jag är nöjd med mitt liv. Det tjänar ju ingenting till att tänka på det som varit svårt, utan det är bättre att minnas det som varit bra. Och så länge man kan hålla på med handarbete och vävning blir ju inte tiden lång heller

 

" Denna Berättelse är hämtad ur Malå-Vännäs Intresseförenings Byabok, och från hemsidan jag gjort på

www.malavannas.zoomin.se "

 

.

 

     

Webmaster:            

Ulf Bergström                bergstrom.fridhem@gmail.com