Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

 

                                                                                                                      

 

 

                                                                                                                                                                                                                OBS. Detta webhotell stängs snart ner, men jag håller på med en

                                                  ny sida på adressen  http://www.malabyar.imala.se/

 

                                 Tage Näslund Bergnäs berättar

  

Jag är född 1923 på det här stället där jag fortfarande bor kvar . Mina föräldrar hette Nils Oskar och Hilda Maria Näslund . Dom var båda från Bergnäs. Båda blev gamla -91 och 85 år . Huset jag bodde i som barn det stod en bit nedanför här, men det revs nog i mitten på 1930-talet skulle jag tro. Det var ett två vånings ganska stort timmerhus . Det hade byggts av den förste nybyggaren här i Bergnäs. På övervåningen brukade skolan hålla till och där bodde läraren också. Men det här är alltså den gårdstomt där den förste nybyggaren bosatte sig . Den allra första huset, som denne Johan Gustafsson Näslund, som alltså var min farfarsfar, satte upp, det var borta redan när jag var barn, men det ska stått här nedanför också . Han hade bott några år med sin familj i Malå-Vännäs innan de flyttade hit och började på nytt . Han ska ha kommit någonstans från norra Ångermanland och gift sig med en sameflicka från Brännäs . I början hade dom det nog inte så fett precis . Det berättades att ibland fick farfars mamma dela potatis åt barnen, när det inte fanns tillräckligt . Det var väl inte så lätt att alltid ha mat till alla . Dom var tolv barn i familjen . Men så småningom blev det väl bättre, när dom hunnit odla upp lite och kunde odla korn också . Det fanns ju gott om fågel i skogen också på den tiden, och fisk i sjöar och bäckar . Och det var nog mest det dom skulle leva på. På den tiden fick man förstås förstås bära allt som man skulle ha hem Så långt tillbaka fanns ju varken vägar eller cyklar. Vägen hit fram till Bergnäs bröts vi tiden runt andra världskriget . I början var den förstås hästplogad . Men landsvägen mellan Malå och Sorsele den hade ju funnits ganska länge då Fiskade gjorde man mest i de här två närmaste sjöarna, Sikavan och Stenträsket . Och så var det ju Naggeten lite längre bort. Nät och not tillverkade man själv, köpte garn och band. På den tiden var ju människorna verkligen duktig på att klara sig själv . Och det var väl nödvändigt också att kunna tillverka mesta möjliga av det man behövde hemma, för kontanter var det förstås ont om och långt var det dit det fanns något att köpa också.

Johan Näslund hade byggt en skvaltkvarn också för att kunna mala sitt korn på . Det var naturligtvis långt till någon kvarn, och utan vägar så var det förstås mycket besvärligt att få kornet malet. Han hade väl sett hur kvarnarna var konstruerade någon annanstans . Så han satte upp en i en bäck här norr om byn . När jag var liten fanns kvarnen fortfarande kvar, fast det var ju länge sen den var i bruk. Det var ett bra fiskarställe där, så vi brukade fiska där . Fisken stod där i skuggan av kvarnen och så högg dom när vi släppte ner kroken . Nu är ju alla rester av den kvarnen borta . Det fanns en damm som stod kvar rätt länge, men sen revs den för det började väl bli farligt att gå över där till slut . Min farfar talade om att när dom gick i flottningsarbete och den typen av dagsverksarbete så kunde dom ha 17 öre om dagen . Och då var det tio timmars arbetsdag. I skogsarbete var det väl oftast ackord, och då gick det förstås att tjäna lite bättre . Men inte var det några stora förtjänster .

Men direkt svält hörde man inte talas om från den tiden . Men det fanns ju fisk i sjöarna och fågel i skogen. Sen hade man förstås några kor, någon kalv och kanske far också . Häst fanns väl på de flesta ställe, åtminstone lite längre fram i tiden . När jag växte upp brukade vi ha fyra-fem kor, några kalvar och får och en häst . Men nu är det nog 50 år sen det fanns några djur här i lagården . Det var ju så att när dom första nybyggarna valde ut sina bosättningar så letade dom sig ganska högt för att det inte skulle vara så frostlänt . Annars kunde ju både potatis och korn frysa bort, och det var ju två viktiga grödor för dom . Så att den förste bosättaren började just på den här platsen, som ligger så pass högt var nog inte en slump .

Jag började att arbeta i skogen, när jag gått ut skolan . Det var ju det vanliga då. Men sen blev det vanligt med att man åkte bort och tog andra arbeten. Så jag kom att arbeta åt Vattenfall och i Kristinebergsgruvan också . Jag skaffade bil ganska tidigt . Det var i slutet av 40-talet, och det gjorde ju att det var lättare att komma sig iväg . När jag växte upp fanns det sju hushåll här i byn, och i de flesta fall hade man stora familjer. Ett åttonde hus sattes upp senare. Nu är det inte mer än tre som är bebodda mer permanent, och nu är det bara en person i varje hus . De andra husen som finns kvar används som fritidshus. Så nog har det blivit stora förändringar i byn under denhär tiden som jag minns .

 

" Denna Berättelse är hämtad ur Malå-Vännäs Intresseförenings Byabok, och från hemsidan jag gjort på

www.malavannas.zoomin.se "

 

 

 

.

 

     

Webmaster:            

Ulf Bergström                bergstrom.fridhem@gmail.com