Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

 

                                                                                                                      

 

 

                                                                                                                                                                                                                OBS. Detta webhotell stängs snart ner, men jag håller på med en

                                                  ny sida på adressen  http://www.malabyar.imala.se/

 

                               Hjalmar Näslunds Berättelse från Bergnäs

                               Malå

 

Jag är född på kronotorpet Mellangård i Bergnäs 1913 . Föräldrarna hette Jonas och Signe Näslund. Tio syskon var vi, och nu är det sex som lever . Pappa levde tills han var 78 år och mamma tio år efter honom, så hon var kring 85 när hon dog .Huset där vi bodde byggdes 1912 . Mamma var emot att bosätta sig där för det var så dålig mark där, surlänt och omöjligt. Men det blev så i alla fall. Första åren som nygifta hade dom bott i kammaren hos farfars . Det var en primitiv bostad vi bodde i. Kallt om vintrarna förstås. Ibland var det rimfrost i fotänden på sängen på morgonen . Och vattnet frös i vattusån på natten, så man fick hacka hål på isen med yxan för att fylla kaffepanna på morgonen . Det var ju bara timmerväggar, och det var ingen riktig tätning utan det var drevat med hyvelspån . Och bara enkla fönster förstås . Så visst förstår man att det var kallt . Det var trångt också förstås . Ofta låg man fyra ungar i varje säng, två åt vardera hållet . Senare reparerades huset, men det var fortfarande kallt . Jag var inte så gammal då,

men jag tyckte att dom skulle göra trossbotten . Men det skulle inte behövas. Och då var det ju kallt lika fullt . Ställde man mjölkhinken på golvet så frös det i den. Ofta kom det luffare om kvällarna som ville ligga över . Och det brukade dom få. Mamma hade en särskilda "luffarbädd", som hon tog in . Det var en gammal fäll, en kudde och en hömadrass som hängde i lagårdsporten. Så när det kom en luffare var det att ta in sängkläderna och så fick han ligga på golvet . Och sen när hon var i lagården på morgonen då brukade dom försvinna. När vägen skulle brytas till Bergnäs då gick det till så att den delades upp i 100 meters bitar och så fick man bjuda . Den som hade lägsta budet fick förstås arbetet. Så då blev det ungefär 55 öre metern. Anders Näslund han var svår . Han tog på sig sju bitar för 50 och 55 öre metern .

När jag övertog torpet ville kronan ha mig att fara till kolonaten och köra timmer där . Men det gjorde jag inte, utan jag stannade och reparerade upp huset, bland annat grävde jag och gjorde full källarvåning . Tidigare hade det kommit in fullt med vatten i källaren om vårarna, som man fick ösa ut . Men när jag reparerat klart, ja då hade dom beslutat att bygga ett nytt hus. Så 1948 satte dom upp ett nytt och det gamla fick jag riva . Efter det jag tog emot torpet körde jag häst åt kronan tills jag blev pensionär. För det mesta så var det inte hem ikring, utan det var kring Tallberg, Karolinelund och

Klementsnäs . I början fanns det inte kocklag utan man fick vara sin egen kock.  Men sen blev det ju vanligt med kocklag. Men förut så blev det mycket fläsk och pannkaka . Fläsk, mjöl och kaffe var basen . Det var ju inte precis så bekvämt i den tidens kojor heller. Det var eldpallen mitt på golvet och en öppen "stut" för röken . Den som frös fick elda . Det var att rusta ordentligt med ved och lägga storklabbar som brann länge . Skola gick jag där hemma i Bergnäs. Ett tag hölls den hos Skytts och ett annat ställe var hos Anders Näslunds . Och sen var den nog längst bort i byn också ett tag . På den

tiden gick man bara halva skolåret . Och de sista åren gick jag inte alls . Pappa sa " han ska int vara på skola utan han ska åt skogen å arbet" . Och så blev det . Så någon lång skolgång blev det inte .

Fiskade det gjorde man ju nästan jämnt när man växte upp . Pappa hade en not och på den tiden brukade vi dra not två gånger i vecka när det var sommar. Senare blev det mest med nät . Det var ju helt enkelt nödvändigt att fiska för att hålla mat till en så stor familj . Saltfisk och potatis det var ju en stående maträtt, och gott var det . Fisk och fågel var som basen i mathållningen. Vi brukade få följa farfar till Naggeten och fiska när vi växte upp . När vi vittjat näten brukade han ha vatten i kaffepannan, lägga i färskfisken och koka den . Så lade han upp den på näverbitar och så fick vi äta osaltad fisk . Och så fick man en kaffetår på det . Farfar brukade också ha fågelholkar runt sjöarna, och på vårarna gick han runt och samlade ihop äggen. Det var knipägg och skrakägg, som var större än knipägg.

Jag minns att jag och en yngre bror hade varit borta vid Naggeten en vår och gillrat åt orren. Vi hade gjort en ring av lav och inne i den och så hade vi satt snaror som ett staket, det var fullt av orrar på sjön, som snösparvar. Vi låg i en udde och väntade och när det var tillräckligt många som fastnat gick vi och lossade dom . Men det var ju snart fullt igen . När vi gick hem hade vi 32 orrar. Men pappa han var arg när vi kom hem . Han frågade om vi tagit bort det vi ställt till med . Nej, det hade vi ju inte . Så vi fick stränga order att gå och ta bort det när vi ätit . När vi kom dit var det 12 orrar till som fastnat . Sen

var det ju mycket arbete med att plocka alla fåglarna . Mamma gjorde köttbullar av en del av köttet, och sen var det ju att salta ner .

Jag minns från då jag var riktigt liten att pappa brukade fara till skogen på våren med bössa och skjuta ekorrar . Sen flådde han dom och kokade soppa . För på den tiden var det gott om ekorre också . På våren var ju inte skinnet värt något, men för höstskinnen kunde man få 55 öre . Pappa brukade förmana oss, "ji ska bränn ickorn ytterste nosn" .

Man skulle alltså skjuta den i huvudet för att inte förstöra skinnet . För med lodbössa blev skinnet förstås förstört om det tog olämpligt . Hare var det också gott om . En höst hade vi skjutit 23 harar . Men då sa mamma att vi

skulle sluta med dom där "tokheterna" . å var hon less på harkött . Köttet saltades ner i kaggar och så blötlades det innan man kokade det . Det blev mest så att man kokade för det var inte så gott om fett att steka i . Slaktades ett djur var man mycket noga med att ta vara på allt fett . När man smorde våffeljärnet hade man en tygtrasa men en bit feta inuti, som man gnuggade med . Korn och potatis var det man odlade . Kornet fick man frakta till Norsjö för att få det malet . Det hade funnits en kvarn vid Sikavan, men den var inte i bruk längre . Och den revs och kolades upp senare . Det var ju synd att den inte fick vara kvar . den hade "Lamm-Näslund" byggt, alltså min farfarsfar . Han var ju den som började i Bergnäs . Dom var bra på att bära de som levde här förr en som kallades Jonk han bar en mjölsäck, en hud och ett 20-liters brännvinsankare från Koppsele till Bergnäs . Det var börda det! Och han var ju tvungen att hålla i både säcken och brännvinsankaret, för han hade ingen mes. Huden höll han under armen. Transportvägen på den tiden var uppför Malån till Koppsele och sen därifrån till Bergnäs . Men vintertid hade dom

körväg över Hemnäs och Böle . Jo, nog har man fått färdas till Koppsele . När gubbarna var där och köpte matrenar och slaktade fick man följa och vakta hästarna . Dom bands vid ett träd, men ville ju hem förstås. Och det tog tid innan gubbarna var färdiga att fara hem, det kunde ju bli mörkt . Pappa brukade köpa renar av "Gamm-Villaken" . Han ville ha smör och ägg i utbyte . Så på vårarna när det var skare brukade mamma skicka dit mig med ägg och

smör . "Gamm-Villaken" bodde på Udden upp efter Malån . Det var en bit ovaför Setsele . Det var en väldigt primitiv stuga dom bodde i, han och gumman som hette Karin . Man gick in genom fönstret och där inne var det spisen och en säng och just inte mer . Och så hade dom en gryta och en kaffepanna, det var nog hela inredningen . På Udden bodde också Sivert och Ida . Men jag vet inga efternamn . Sivert drunknade i Malån . Han

skulle ränna till Setsele efter mjölk . "No bär hä", brukade han säga . Men den gången bar det inte . Då var han gammal. Han var känd för att ge sig ut på nyisar . En gång tidigare skulle han ta sig över till andra sida ån på nattgammal is . Han gick igenom, men den gången var det en som drog upp honom . När jag var nio år började jag som dräng hos August Oskarssons, det är där Torsten Oskarsson bor nu . August var min morbror. Det var ingen stor stuga där heller . Fähuset var i den andra änden av huset . Så man gick direkt från stugan och dit . När det skulle bli smått i huset blev jag skickad att åka skidor till Malå och hämta barnmorskan. När vi kom tillbaka var ungen redan född . Jag blev utskickad förstås medan barnmorskan tog hand ungen och mamman . Dagen därpå var hon ute i fähuset och mjölkade .

Jag minns att när jag var dräng där och vi slog på blötmyrarna vid Blausjaur så fick man inte ha skor på fötterna. Nej, det var att ha trugor, och för att det inte skulle skava fick man binda trasor kring fötterna . Det var en sjö som var utdikad så för att det skulle bära måste man ha trugor . På vintern var mina uppgifter som dräng att rusta ved och dra vatten bland annat .

August hade kört ved från andra sidan Lill-Skeppträsket på hösten . Stockarna var ihopfrusna men han bröt lös dom och sen skulle jag såga upp dom och dra upp till huset. Vatten drog jag också från sjön . Det skulle alltså en unge på 9-10 år göra! Man var förstås väldigt beroende av att få ihop foder till djuren för vintern . Farfar brukade börja ta rätt på det som växte så snart det blev grönt på våren . Då gick han med en säck och plockade "sia" och mjölkvallen och la ut det på loggolvet . Det skulle vara till korna för att de skulle mjölka bra . Och när han tog löv så skulle sälgen sparas till sist för den höll sig grön längst . Det andra lövet bleknade fortare, så det skulle tas före . Alla rönnbär tog dom också rätt på . Det var kraftfoder till getterna och fåren . Jag minns att hemma brukade vi ta 3000 lövkärvar för vintern . Det var både till korna,

fåren och getterna . Korna skulle ha en lövkärve var morgon . På vårarna var det ofta foderbrist så då var det att vara i skogen och ta ner lav och granris till fåren och getterna . Och när man släppte ut kräken på våren så var dom ibland så bensvaga att när dom gick över tröskeln så stöp dom. Men det brukade gå ganska fort att dom hämtade sig när dom kom sig ut .

Det andra fodret som var viktigt var myrhöet, för någon slåtter hem ikring fanns det ju knappast . Det var långt till myrarna där vi slog så att det var att ligga i skogen . Ibland var det uppåt Granberg . Innerst i Naggeten låg vi också många gånger . Och vid Stenbackmyra brukade vi ligga i en lada när vi slog Lappmyra . När man skulle ha hem fodret på hösten var det ofta man fick trampa en väg först för att det skulle frysa så att det bar att köra . Kom det sursnö innan det blev kallt så frös det ju inte . Och så var det att ha rep med sig . Jag minns flera gånger hästen gick ner . Då var det att spänna ifrån och försöka få upp den . Men ingen häst gick åt i alla fall .

Däremot förlorade Oskar Näslund en häst på Naggeten en gång . Han körde ett vedlass och isen brast. Något vidlyftigt nöjesliv var det inte fråga om, när man växte upp . Albin som var hos dräng Per Näslund hade skrivit efter en grammofon. Den kostade 18 kronor, och då följde det med två skivor . De där skivorna spelades och dansades det till . Vi brukade hålla till i lidret hos oss och hos Skytts . Oftast var ju det enda sättet att ta sig fram att gå . Många gånger blev man skickad i ärenden till Malå, och det var förstås att gå . Och på sommaren fick man inte ha skor, utan då var det ju att gå barfota. En gång blev jag skickad efter medicin till farfar hos "Post-Janne" . Det var på vintern och hemma hade man sagt åt mig att gå in i kyrkan och värma mig. Men se det gick inte för där stod vaktmästaren i dörren och vill ha

pengar. "Så pass som två öre har du väl", sa han . Men jag hade ju ingenting . Så jag fick inte komma in. Det var ju ett omständigt arbete att få sig kläder på den tiden . Allting skulle göras från början ; klippa fåren, skrubba, karda och spinna . Och sen skulle det vävas tyg och sys . Så nog hade kvinnorna fullt upp När kläderna skulle tvättas fick man vara inne, för något ombyte fanns det ju inte . Så tills kläderna var torra igen fick man vara nästan naken . Skorna var förstås ett bekymmer till så mycket ungar. På sommaren sprang man ju som sagt barfota, men på vintern var man ju tvungen att ha skor . När det blev

hål på kängskorna var det att lägga in näver för att täcka hålet . Skorna sydde lapparna . Man skickade hudar och fick dom garvade och sen var det att

leja någon att sy. I Böle var det "Böl-Kristina" och "Böl-Janne"som sydde mycket skor. I Avaås var det Hanna Frank och i Matsberg Vendla Frank, som höll på . Ibland sydde man skor av "kohärnen" också . Det var alltså skinnet från kohuvudet . Jag minns att Sivert brukade komma och hämta mjölk hemma och då hade han ibland "hämskon" och "skilken" . Ja, nog var det helt andra tider förr . Vi har det ju så bra nu att yngre människor inte har en anig om hur det var att växa upp då . Om man tänker på hur man bodde då och

hur det är nu, så är det ju en sån otrolig skillnad . Och hur alla fick arbeta redan från det dom var små .

 

" Denna Berättelse är hämtad ur Malå-Vännäs Intresseförenings Byabok, och från hemsidan jag gjort på

www.malavannas.zoomin.se "

 

.

 

     

Webmaster:            

Ulf Bergström                bergstrom.fridhem@gmail.com